Fig 1. Tomtemaskinen
Fig 1. Tomtemaskinen
…
Jag såg direkt att kugghjulet driver kuggstången fram och tillbaka på samma sätt som en av Polhems mekaniska bokstäver. Liksom att remhjulets konstruktion med några få kuggar på en sida gör att maskinen stannar innan den åker tillbaka. Dessa delar av konstruktionen framgår i bokens handling och räckte för att jag skulle inse att det fanns en riktig tanke bakom detaljerna i Pettsons tomtemaskin. Men sedan var det en massa saker jag inte förstod. Varför satt det ett hjul med en gardinstångsknopp på ena sidan? Hur var armarna som tryckte på leksakstomtarna kopplade till resten av mekaniken? Hur kunde dockan släppa ett paket? Det kunde så klart bara vara roliga detaljer i teckningarna, men jag fick en känsla av att det fanns mer än så.
Jag fastnade i dessa grubblerier när jag läste högt ur boken ”Tomtemaskinen” för min dotter inför julen 2019. Jag mindes Pettsons och Findus julkalender som boken är baserad på från när jag själv var liten. Även om jag inte hade sett den sedan dess jag visste ju att den komplexa maskinen syntes väl i den. Så det ville sig inte bättre än att jag plöjde alla avsnitt under julledigheten. Kanske skulle det ge fler ledtrådar till hur maskinen funkade? Visserligen är det en annan sak att se en rekvisita-modell från en TV-serie men med Sven Nordqvists känsla för detaljer hoppades jag ändå att det skulle finnas en del likheter. Och till min glädje fann jag att det trots mindre skillnader verkade som att mekaniken i grunden var precis densamma. Nu förstod jag lite mer av maskinen. Men inte tillräckligt mycket. Så jag började forska.
Snart fick jag tag på mannen som byggt maskinen till TV-kalendern. Jag hade ju förväntat mig att den mest var fejk, som TV-rekvisita brukar. Men han hävdade faktiskt att maskinen var helt fungerande! Eftersom jag själv fortfarande var frustrerad över att det var delar som jag inte kunde förstå, bad jag om hjälp att tyda vissa detaljer. Men minnet svek honom. Det verkade hopplöst när inte ens konstruktören längre visste hur den fungerade. Nu var dessutom frågorna ännu fler. Varför i allsin dar hade man byggt en fungerande tomtemaskin till en TV-inspelning där den bara rör sig i ett par-tre scener? Vart tog maskinen vägen?
Inga ritningar eller foton på maskinen fanns kvar, men jag fick en ledtråd till var den skulle kunna finnas. Och jodå, efter att ha undersökt saken vidare visade det sig att Pettsons tomtemaskin stod kvar på en gammal vind där den stått i snart 25 år. Jag tog ledigt från jobbet och åkte dit.
Tomtemaskinen visade sig numera vara något av ett vrak. Många delar var trasiga och en del fattades helt och hållet. Men jag studerade den noga, tog några hundra foton och mätte upp delarna. Jag såg också igenom hela TV-kalendern igen och studerade maskinen bildruta för bildruta, i olika kontrast och ljusstyrka. Till slut hade jag skapat mig en så komplett bild att jag kunnat konstruera denna animerade modell.
I detta arbete har jag funderat en del på vilket sätt som vore det mest lämpliga att återge den. Det är i praktiken tre varianter jag funderat på:
Så likt maskinen från julkalendern som möjligt
Så likt maskinen i böckerna som möjligt
En ”generell” representation som inte motsvarar någon av dem.
Problemet med att göra den som i böckerna är att jag skulle behöva fylla i många luckor själv och kanske ta mig onödiga friheter. En mer generell representation skulle låta betraktaren själv fylla i dessa luckor. Men jag valde till slut att göra en modell så lik TV-kalendern som möjligt. Det var enklast eftersom det trots allt var den variant jag hade mest material till.
Även om alla delar av maskinen går att förklara, så kan vem som helst se att vikten som driver maskinen inte faller tillräckligt högt för att kunna driva remhjulet så många varv som behövs. Och det är onekligen rätt mycket friktion i denna träkoloss. För att verkligen få maskinen att fungera i verkligheten krävs något mer.
Fig 2. Mirakelolja. Smörjer allt: Skördetröskor, nagelbitare, vedinkastare, tomtemaskiner och mekaniska tumvantar.
Men några frågor återstår som sagt. Jag funderar mer och mer på hur det kom sig att man byggde en ”fungerande” maskin på riktigt, trots att det är omöjligt för en tittare att se det. Och i ärlighetens namn avslöjas det ibland i TV-kalendern att inspelningsteamet nog inte heller hade full koll på hur den fungerade. Mannen som byggde den menade att den gjordes så noggrant eftersom den skulle ställas ut efteråt. Det gjordes också: I SVT:s foajé, på NK och på Julita gård. I mina öron låter det lite som en ursäkt för att få lägga extra resurser på maskinen. Å andra sidan är den ju på sätt och vis huvudperson i kalendern. Hursomhelst gör det ändå att det känns helt rätt när jag nu kan visa upp hela konstruktionen efter att maskinen stått undangömd och bortglömd i så många år. I min modell kan vem som helst vrida, vända och studera utan att några delar går sönder. Och vet du något mer om Tomtemaskinen som kan fylla i mina luckor eller har andra intressanta tankar och idéer får du jättegärna höra av dig till mig.
Per Martinson
hej@permartinson.se